Kajsa Kaja
Nu under sommaren har vi fått besök i trädgården av en kaja. Vi har döpt henne till Kajsa Kaja och först när hon kom trodde jag det var en kråka som var.. lite koko.
Hon gick nämligen runt på gräsmattan i lugnan ro och mer eller mindre spatserade, för hon hittade liksom ingen mat direkt. Sedan gick hon upp på altanen längst ut vid uterummet och ställde sig i princip i dörröppningen in, åtminstone på dörrmattan som ligger strax utanför. Hon stirrade på mig minns jag och gav ifrån sig ganska konstiga läten. Det kändes ovant att en fågel som inte är känd på samma sätt som tex gråsparvarna att vara nära människor var så närgången!
En annan dag var hon tillbaka i trädgården med en kompis som pep och gnällde. I efterhand har vi förstått att den där kompisen var hennes hungriga gnällspik till unge. I själva verket hade hon hela tre ungar, som alla kom på besök efter ytterligare ett tag.
Hon satte sig på korgen som står precis utanför uterummet, precis vid matbordet där vi äter middag och typ väntade in att få mat. Mamma och pappa är väldigt snälla mot fåglarna och kastar ofta ut mat.
Eftersom Kajsa har förstått att vi är snälla mot henne och ger henne mat gör ungarna samma sak: de är också närgångna och spatserar utanför uterummet.
Så himla häftigt om jag får säga det själv! Egentligen tycker jag att kajor är rätt så fula fåglar, men Kajsa är fin i pälsen och måste ha varit en människa i sitt förra liv...
Nu var det tyvärr ett tag sedan jag såg henne, men jag hoppas att hon inte har flyttat ifrån oss. Det var roligt när hon kom på besök :)