J E N N I F E E R G E

Svacka

Tankar Permalink4
Hej bloggen.
 
Jag känner att jag är lite i en svacka (som min mamma så fint uttryckte det). Asså verkligen.
 
Vet inte riktigt vad det liksom triggades av men den förra kursen var väldigt intensiv. Det blev mycket plugg och mycket tankar på plugg. Desutom handlade det om psykisk ohälsa, vilket jag tycker är ett jätteintressant ämne, men det sätter också igång tankar och funderingar om mig själv och om hur jag mår, passar jag in i någon kategori här, och så vidare och så vidare. Och så händer saker, och så tänker jag på gamla saker som har hänt, och så liksom. Det är mycket som är igång och många faktorer som spelar in i dessa känslorna. Det är liksom inget specifikt som har hänt utan det är olika saker som byggs upp på redan existerande händelser som ligger kvar i mig.
 
Och nu känner jag mig bara så trött.
 
Det händer sak på sak på sak som bara skriker att allting är meningslöst, det inte är någon idé att jag försöker osv osv. Graden av bekräftelse är låg och känns som jag springer i motvind. Får aldrig något tillbaka ändå anstränger jag mig som fan. Lite den känslan.
 
Jag känner ju att livet är meningslöst. Det suger, det gör det verkligen. Men försöker lära mig att leva med det men det är inte så enkelt att hitta vägar i en värd där ens existens egentligen inte fyller någon funktion. Målet är att kunna ha den insikten men ändå hitta en mening eller en anledning eller någonting att ändå leva för, men jag hittar inte det nu. Det går mest på automatik.
 
Men jag gillar ju livet egentligen, jag gillar min vardag, mina små rutiner, sysslor, men när jag ständigt får uppleva saker som gör att jag känner mig värdelös och oduglig vill jag bara ge upp. Jag är aldrig bra nog, det finns så många som är så mycket bättre. Liksom jag kan sminka mig uhr mycket jag vill, försöka vara jag hur mycket jag vill, klä mig som jag vill, ha ett fint hem osv osv men det är ändå aldrig tillräckligt aldrig enough alltid underläge alltid lite sämre än alla andra.
 
Och så jävla trött på det.
 
Jag är så jävla arg över att jag har fått det inpräntat i min hjärna. Vem är det som har sagt det till mig, fått mig att tro det??? Kommer aldrig få svar på den frågan men jag sörjer att det blivit så. Det går på tre sekunder och så är den rösten där. Jag känner sorg över att jag inte har fått hjälp på olika sätt för att bygga upp eller själva kunnat bygga upp den känsla av duglighet som jag tycker jag förtjänar. Så istället kämpar jag med detta dagligen.
 
Och nu har det då blivit intensifierat extra mycket i och med svackan.
 
För egentligen mår jag bättre än vad jag gjort på länge, har fått mycket sagt, mycket bearbetat mycket har hänt. Men ändå, jag har blivit mycket mer medveten om mig själv och mina mönster, sätt att hantera, tankar, så att det blir mer påtagligt när de här krafterna drar i mig.
 
Det är så tråkigt att vakna och så känner man sig glad, går upp, jag kanske är ledig säger vi, så gör jag lite saker och vips är det lunch och så äter jag lunch men sen framemot tretiden så känner jag bara att jag kan tänka mig att sova igen. För där tar liksom allt det roliga slut, nu finns det inget mer att göra, nu har jag varit duktig och gjort mina sysslor typ vad ska jag nu göra det finns ingenting kvar att göra. Det känns så meningslöst.
 
För liksom varför blev du satt till jorden? Du fyller liksom ingen funktion lille vän, din existens är liksom i grund och botten ganska meningslös, men ändå kämpar vi alla med att få ihop livet och få till en väg som passar oss medan samhället visar en väg som kanske inte passar alla, men som i alla fall finns som back-up (men som också kan vara skadlig när vi inte får vara en del av den eller rentav tvingas underkasta oss gängse uppfattningar om hur man bör tänka kring sådana här frågor och annat). Men oavsett vad är det bara påhitt, föreställningar om hur livet ska vara, konstruerade av oss men i grund och botten är det meningslöst, acceptera det och hitta sen din egen väg säger jag men det är inte så himla himla enkelt.
 
Men som jag sa innan så är jag arg också. Och i ilskan finns en kraft som kan vara ett driv. Jag är arg för att jag inte är lika bra som alla andra: varför i hela helvete skulle jag inte vara det. Jag är arg på de människor som får mig att känna mig som skit, antingen genom att de uttryckligen säger saker som gör mig ledsen eller genom deras handlingar. Jag är arg på att mina egna tankar triggas av vissa saker som gör att jag känner mig mindre värd än andra.
 
Jag är arg för att det går dåligt för jag vill att det ska gå bra för mig jag tycker jag förtjänar det faktiskt. Bara för det varit tufft förut, i perioder så behöver det inte innebär att det alltid kommer va piss alltid kommer va jobbigt alltid kommer vara en kamp mot sig själv världen och det internaliserade förtrycket. Klart att livet går upp och ner men inte så här mycket ner, det gör det inte ett helt liv.
 
Fan asså.
 
Har en översittare inom mig också som är motpol till allt det här, extrem motpol skulle jag vilja säga, där mina fulaste tankar om andra människor får ta del och finnas till. Kanske inte heller den personen jag vill va men att bara får känna så, tänka så, i jobbiga situationer, stressfyllda och i kontrast till alla dessa värdelöskänslor är så jädra skönt.
 
Att kunna tänka att en annan person är så himla mycket sämre än en själv för att man själv har massa egenskaper som är så mycket bättre. Det händer lksom itne alla andra är alltid bättre än mig men när översittaren kommer fram är det tvärtom och jävlar vad positiva egenskaper den kan hitta hos mig då även om den är extremt jävla fördomsfull. Liksom jag är ju ändå en ganska fin människa som är smart, intelligent, snart en socionomexamen, rolig osv osv medan det finns folk som är liksom tvärtom och det känns bra även om jag vet att alla är lika värda ALLA ÄR DET men jag vill särskilja mig
 
JAG VILL VARA LITE SPECIELL lite finare lite bättre ni vet lite mer unik sådär så man får lite uppmärksamhet, lite uppskattning snällla tack åh, men sen visar det sig gång på gång på gång att det ändå inte är bra nog, nej då är man för konstig, för tjatig, för jobbig, för omständig, bla bla bla bla bla MEN OK VA DU MED EN ENKEL JÄVLA MÄNNISKA OCH SE HUR KUL LIV MAN FÅR DÅ.
 
Asså är det inte det som är jävligt najs ändå med att faktiskt kunna känna sån här meningslöshet inför livet att man ändå kan liksom LEVA MED DET är inte det sjukt coolt är inte det så jälva mycket bättre än att leva ett liv där man bara går runt och tycker allting är bra hela tiden FYFAN VAD TRÅKIGT OCH SNACKA OM ATT PEROSNLIG UTVECKLING = 0. Jävla intressanta tankar där ja mannen inte ruttna i helvetet.
 
Ser ni? Detta är mina översittartankar KLART att det är okej att tycka livet är roligt hela tiden KLART det är okej att va nöjd KLART det är okej att vara lite enklare människa MEN JAG ÄR FAN INTE DET OCH LÅT MIG VA FÖR FAN.
 
OCH ÄR DET INTE JÄVLIGT TUFFT ÄNDÅ ATT SITTA HÄR ENSAM OCH TYCKA LIVET SUGER MEN ÄNDÅ GÅ VIDARE ÄNDÅ KÄMPA PÅ ÄNDÅ GÅ UPP OM MORGONEN FASTÄN JAG BARA VILL GÖMMA MIG UNDER TÄCKET, KÄMPA KÄMPA, HÅLLA PÅ BO ENSAM VARA ENSAM MYCKET MEN GILLA LÄGET JAG FAKING ÄLSKAR DET IBLAND FÖRSTÅR NI HUR MYCKET JAG VÄXER I MIG SJÄLV MED MIG SJÄLV JÄMFÖRT MED EN MÄNNISKA SOM BARA TAR DET TRYGGA FÖRE DET OTRYGGA HELA TIDEN FYFAN VILKET TRÅKIGT LIVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVVV.
 
NEJ DET ÄR INGET FÖR MIG DET ÄR INGET FÖR MIG DET ÄR INGET FÖR MIG
 
SÅ JAG TÄNKER SITTA HÄR I MIN SVACKA HÄRDA UT KÄMPA GRÅTA VARA LEDSEN VARA ARG SKRIKA SLÅ SÖNDER SAKER I HUVUDET FÖR JAG VET ATT DET ÄR FAKING VÄRT DET JAG ÄR VÄRD DET JAG KAN JAG ÄR KAPABEL JAG KAN JAG ÄR KAPABEL JAG KAN JAG ÄR KAPABEL.
 
MANTRAN HJÄLPER I HOPPLÖSHETEN ANDAS IN ANDAS UT JAG KAN JAG ÄR KAPABEL JAG KAN JAG ÄR KAPABEL
 
FÖR JAG ÄR EN ENVIS BITCH SOM INTE GER UPP I SISTA TAGET JAG MÅ TYCKA LIVET SUGER MEN INTE FAN TÄNKER JAG LÄMNA DET FÖR DET NOPE LIVET ÄR EN UTMANING JAG ANTAR MIG DEN UTMANINGEN JAG ÄLSKAR UTMANINGAR men jag
 
hatar
när
det
går
åt
helvete
hela
jävla
tiden
 
Och klart jag skrattar med klart jag mår bra med liksom men det är ändå en period av skit nu och jag vet inte varför och jag vet inte hur det kom och jag vet inte hur länge det ska hålla på såhär eler om jag redan är ute hur ska man veta det när man är liksom mitt i det men det är såhär det är och nu vet ni nu vet fan alla det och jag behövde berätta det.
 
Livet är verkligen extremt jävla meningslöst men jag TÄNKER INTE LÅTA DEN INSIKTEN FÖRGÖRA MIG. Nej jag ska växa med den och det väcker min jävla översittare inombords och kämparlusten och envisheten och allt vad som nu finns där inne som är otroliga resurser för att ändå vara någon som ibland känner sig så fruktansvärt värdelös och oönskad.
 
Just nu känner jag att livet inte vill mig väl asså verkligen inte men jag kör lite på inställningen att kämpa på ändå se till att det blir bra själv ta mitt jävla ansvar som jag egnetligen hatar (jag är så fuktansvrät trött på att jag alltid ska fixa allting själv men det är ju så DU HAR BARA DIG SJÄLV HÄR I LIVET EGENTLIGEN OK OM DU HAR EN PARTNER MEN EGENTLIGEN ÄR DET DU DU SKA LEVA MED HELA HELA HELA LIVET RELATIONER TAR SLUT DIN RELATION TILL DIG TAR FAN ALDIRG SLUT VÅRDA DEN VÅRDA DEN VÅRDA DEN DU ÄR DET VIKTIGASTE DU HAR så jag borde inte vara trött på det men jag har väl en längtan efter intimitet bortom det ytliga bortom det där äckliga där man kanske rentav kan ta i dessa frågorna om det inte är för jobbigt I DONT FUCKING KNOW men ibladn är det tungt men jag tar mitt ansvar, sköter om mig själv TAR HAND OM MIG SJÄLV JAG GÖR SÅ GOTT JAG KAN JAG LOVAR JAG LOVAR FÖR ÄVEN OM INTE EN JÄVEL GILLAR MIG ELLER NE JÄVEL TAR HAND OM MIG ELLER EN JÄVEL ENS KASTAR ETT ÖGA ÅT MIG SÅ ÄR DET VIKTIGA ATT JAG GÖR DET ATT JAG GÖR DET ATT JAG GÖR DET ATT JAG GÖR DET ATT JAG GÖR DET
 
Och kanske är de där enkla bitchesarna helt enketl för dåliga för att kunna ta hand om sig själva SÅ DE BARA MÅSTE SÖKA SIG BORT INTE FAN VET JAG och det är extremt taskgit av mig att tänka såhär MEN JAG BRYR MIG INTE JAG FÖRSÖKER SKAPA FÖRKLARINGSMODELLER FOLKENS JAG FÖRSÖKER FÖRSTÅ HÄR FÖRSÖKER SKAPA EN MENING I MITT KAOS I MENINGSLÖSHETEN OK OCH JAG ORKAR INTE TA HÄNSYN TILL ALLA HELA TIDEN OCH ALLA ASPEKTER AV LIVET HELA TIDEN DET KOMMER JAG GÖRA I MIN FUCKING YRKESROLL HELA HELA HELA TIDEN LÅT MIG VARA PRIVATPERSON LÅT MIG TYCKA ILLA OM FOLKK MAN BEHVÖER INTE ENS GILLA ISNA KLIENTER SEN HELLER HUVUDSAKEN ÄR ATT MAN KÄNNER EMPATI FÖR DEM LIKSOM
 
Livet är en kamp livet är en kamp livet är en kamp men det sista jag ska göra är att lägga mig platt JAG STÅR UPP FÖR MIG NU FRAM TILLS DEN DAGEN JAG INTE FINNS MER FÖR JAG HAR BLIVIT TYSTAD SÅ MÅNGA GÅNGER KÄNT MIG VÄRDELÖS SÅ MÅNGA GÅNGER, KOMMER FORTSÄTTA ATT KÄNNA MIG VÄRDELÖS SÄKERT MILJONTALS GÅNGER
 
men
det
kommer
inte
alltid
vara
 
För när man sliter som ett djur fucking måste man få något tillbaka och jag får tillbaka men det är msått det är smått TACK FÖR ATT JAG FÅR DET DET ÄR JU JÄVLIGT SKÖNT men 5 steg bakåt 2 steg fram som jocke berg säger jo tack mannen jo tack
 
Håller kvar i det postivia som halmstrån, det blir intensivt det här, det blir intensivt det här, ANDAS IGENOM SVACKAN ANDAS IGENOM ANDAS BLUNDA TA DIG IGENOM UTHÄRDA
 
ÖVERLEVARE - SURVIVOR
 
EN VACKER DAG KOMMER JAG KUNNA TÄNKA: DET ÄR INTE MITT FEL ATT ALLTING HAR BLIVIT SOM DET HAR BLIVIT. DET KOMMER VARA EN SJÄLVKLARHET ATT SKULDEN INTE ÄR MIN, DEN ÄR INGENS, DET HAR BARA BLIVIT SÅHÄR AV OLIKA ANLEDNINGAR.
 
JAG ÄR INTE DÄR IDAG
 
MEN EN VACKER DAG.
 
OCH KANSKE KOMMER JAG OCKSÅ HITTA.
 
KONSTRUERA.
 
NÅGON SORTS MENING MED LIVET.
 
JAG ÄR INTE DÄR IDAG.
 
MEN EN VACKER DAG.
 
EN DAG I TAGET ALLT HAR SIN PLATS EN DAG I TAGET ALLT HAR SIN TID
 
andas in andas ut
 
jag kommer aldrig ge upp
#1 - - Mamma:

Jennifer ❤️❤️❤️ Gör ont att läsa ❤️❤️❤️ Du är bäst! ❤️❤️❤️
Jag älskar dig! ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️


Svar: <3 <3 <3 <3
jennifeerge.blogg.se

#2 - - Emmy:

Håller med din mamma!!
Du är bäst <3 <3 <3 <3

Svar: <3 <3 <3 <3
jennifeerge.blogg.se

#3 - - Henrik:

Jennifer.... meningen med ditt liv är att förgylla våra. DU ÄR,MILT UTTRYCKT, FANTASTISK! Det gör mig ledsen att du känner som du gör när vi andra känner så mycket glädje av din närvaro. Du är STARK, anamma det, väx med det och ta det till dig. Meningen med våra liv är inget gemene man kommer fram till under en livstid men plötsligt slår det dig. Jag tror att vår uppgift till största delen är att finnas där för den som behöver det. Det kan vara att prata med den okända i kön på ica, stötta våra vänner i svåra tider eller helt enkelt förgylla någons vardag med ett "Hej" eller "Hur mår du?". Kanske är din mening att guida en missbrukare rätt eller hjälpa ett barn till ett bättre liv. Det vet du inte innan du är där. DU fyller en funktion, du är speciell och vi ser dig. Jag hoppas innerligt att du kommer till rätta med dina tankemonster och inser att du faktiskt är fantastiskt underbar och älskad! Vi tänker på dig och finns här för dig när än du behöver det!

Svar: Tack så mycket för en så fin text Henrik!! Ska komma ihåg detta!! <3
jennifeerge.blogg.se

#4 - - Anonym:

Skriv din kommentar här

Till top