J E N N I F E E R G E

Varför är det så svårt att vara ledig??? Varför är det så svårt att bara göra det man känner för, det som faller in, det man har lust med??

 

Det är verkligen jättesvårt. Jag är en prestationsprinsessa och när jag som idag tar sovmorgon till kl 10 känner jag mig urusel, känner mig stressad, får hög puls och liksom måste "komma ikapp" med dagen: allt för att DUGA. Jag gick hem vid fem för då hade han åkt till jobbet och jag ville sova i min egen säng de sista timmarna, men sen att jag då sover till kl 10 det får jag jättedåligt samvete av.

 

Jag känner mig urusel om jag är ensam en hel dag, då känns det som jag är en loser som ingen gillar fastän jag själv kanske älskar ensamheten och behöver den ibland. Det betyder ju inte att man är mindre värd eller att ingen gillar en.

 

Och jag känner att jag borde städa, borde äta nyttigare, borde träna mer borde borde borde borde men jag vill inte jag orkar inte jag vill bara duga på egna villkor och liksom som jag är utan att det ska ligga någon prestation i det hela.

 

Därför känns det tröstande med dom här instagrambilderna, det är någon annan som säger att det går bra att vila lite, att det går bra att göra precis som man vill.. att det bara är en illusion att vi måste prestera hela tiden vi duger ju ändå men vi är fast i ekorrhjulet och någon som verkligen är fast är jag och visst jag är deprimerad men ibland känner jag mig på gränsen till stressjuk med. Eller vad man ska säga. Jag måste vara rädd om mig och jag vill inte leva på gränsen längre jag vill bara må bra och vara nöjd och duga och finnas till och leva.

 

Jag vill bli bättre på att njuta, bättre på att lyssna på mig själv, ställa lägre krav... för detta tar kål på mig.. dubbelbestraffnign i alla oändlighet i en enda ond cykel som aldrig tar slut. Så kan man inte leva. Jag vill inte va prestationsprinsessa jag vill bara va den prinsessan jag faktiskt är..