J E N N I F E E R G E

Ett världshav emellan

Tankar Permalink1
Jag tror inte att det framgår så jättetydligt av mina inlägg, men att ha ett världshav mellan mig och Ludvig tär verkligen på mig.
 
Det är därför jag ibland skriver att jag kommer bli ensam, för det känns så fruktansvärt hopplöst.
 
Alla säger att de är imponerade av oss, att vi är starka som står ut och så vidare och så vidare men det är verkligen ingen som förstår hur jobbigt det faktiskt är.
 
Tänk själv,
när du vaknar och vill prata är den andre i skolan
när du ska lägga dig och vill prata är den andre fortfarande i skolan
när den andre kan prata sover du
när den andre ska lägga sig är din klocka fem på morgonen
när den andre vaknar och vill prata är du på jobbet
 
Det låter som en omöjlig ekvation. Kanske är det det också. Men vi fixar det.
 
Jag går upp lite tidigare och pratar innan skola/innan jobb/innan livet kickar igång. Luddis går upp lite tidigare och vi hinner prata. Jag stannar uppe lite längre på kvällen och vi hinner prata.
 
Och under dagarna skickar vi massa meddelanden och massa snaps. Alltid massa hjärtan, alltid massa massa kärlek. Även när jag är på mitt hemskaste humör, även när jag är supermartyr så är luddis såå kärleksfull mot mig, fast på sitt sätt. Jag skrier gärna långa texter, gärna med någon fyndig poäng, men Ludvig är mer kortfattad i sin stil, om än inte mindre kärleksfull.. man får lära sig att man är olika, man visar kärlek på olika sätt och så får man ta emot den: inte nonchalera, utan tacka ta emot och ge tillbaka. Annars kommer det aldrig gå ❤
 
Det här med att man är olika gäller såklart annars också, även om man inte har ett världshav emellan, men det blir extra tydligt när man befinner sig i en sådan här situation med ett långdistansförhållande.
 
Samtidigt som man får ta en dag i taget gäller det också att ha sikte på framtiden: för det är då vi kommer leva ihop igen, i ett gemensamt hem med varandra.. ❤ Det går liksom inte att gå in i ett långdistansförhållande och tänka "ja det kanske blir vi sen", "ja han kanske är the love of my life" utan här gäller det att satsa och att satsa allt. Om man ska stå ut med att vara isär i alla fall ett år, troligen två, kanske tre, så går det inte att vara osäker. Man ses kanske 1-2 ggr per år, resten av tiden är man ifrån varandra. Man kan aldrig garantera något, det finns de par som varit gifta i 50 år som skiljer sig, men man måste ändå liksom känna att det här är vi och jag vill va med dig för alltid. Jag måste känna det i alla fall och jag vill veta att min partner känner likadant.. annars står jag inte ut.
 
Och ja, vi känner likadant ❤. Jag skulle typ kunna gifta mig och skaffa barn och hus nu på studs. Men riktigt så funkar det inte och det vet jag. Men jag längtar efter det livet.
 
Det är dock svårt att vara den som blivit lämnad. Alla förväntar sig att du ska vara stöttande mot din partner, och det är jag, men ibland vill jag bara skapa så mycket skuldkänslor så att han kommer hem igen. Folk frågar om jag inte ska flytta dit, om jag inte kan "fiska hem honom" igen osv osv men det är inte så enkelt. Jag har ju mitt liv här och vill inte lämna det. Jag vill absolut fiska hem honom men jag skulle aldrig kunna leva med att ha på mitt samvete att veta att jag bidragit till att någon hoppar av eller avbryter sin dröm. Jag vill va stöttande, stark och kärleksfull men bland är det svårt.
 
En annan sak som gör mig lite ledsen är att det känns som att ingen är engagerad i mitt liv på samma sätt som folk i min närhet engagerar sig i Ludvigs. Det känns verkligen som att ingen bryr sig om mig på det sättet. Samtidgt är det klart coolare att flytta till USA än att "nöja sig" med att bo i Hässleholm som jag. Men jag tror knappast livet där borta bara är guld och gröna skogar..
 
Men ärligt talat är jag fullt tillfreds med mitt liv i övrigt. Jag har inget behov av att förändra något just nu: för jag är löjligt nöjd med hur det är. Förutom möjligtvis den här situationen, att ha den man älskar mest och vill dela sitt liv med i ett annat land. Men det som tröstar mig är att det inte är för alltid. Och på ett sätt får man kanske också försöka njuta lite av att bo själv och bara ha en person att tänka på.. sen om det blir familj och hela köret då är man ganska bunden och har flera liv att ansvar för! Men åh vad jag längtar efter bebisar... men just nu går det inte. Och även om det dröjer låt oss säga 3 år, 5 år, så är man fortfarande ung. Hela livet ligger ju för oss. Jenfår, du behöver inte ha så bråttom ❤
 
Vad jag vill säga är: det går. Kärleken övervinner allt. Jag mår inte bra alltid, detta gör mig ledsen många gånger, det blir ofta missförstånd och osäkerhet men det är så så så värt det. Vi är ett team och det ska vi fortsätta va. Jag litar på Luddis til 100%, stöttar till 100% men ibland säger det ledsna egot stopp. Och såna dagar får man också ha ibland: då får du dra upp mig, så drar jag upp dig en annan gång.
 
Vi för alltid, vi mot världen ❤
 
Och för dig som kanske är i en liknande situation säger jag bara: satsa!! Om ni älskar varann, satsa. Stötta personen som vill åka att fullfölja sina drömmar och du som åker, stötta den som blir kvar och glöm aldrig bort att hon lever i den vardagen ni hade kunnat ha om du hade stannat (och allt vad det innebär). Så många säger till mig när jag berättar om detta att "åh det hade jag aldrig klarat" men det tror jag visst ni hade. Om kärleken finns där, så går allt.
 
KRAM PÅ ER!!

Broderi på kläder = kärlek!

Dagar i bilder Permalink0
Denna kofta har jag beställt från hm! Jag tycker den är så himla söt. Jag har faktiskt inga gråa koftor så det var inte heeelt onödigt. Sen köpte jag ju inte den för att den är grå.. utan därför att den har en gullig broderad bukett på sig! Asså min nya grej är verkligen broderier på kläder. Det är så fint! Än så länge har jag bara 2 plagg med det.. men med tanke på att det är rätt så mode nu kommer jag nog hinna köpa några fler.. hehe.
 
Så idag hade jag svart klänning och denna koftan över när det var handledning i Lund! Handledningen gick bra och jag fick bra input både från lärare och klasskamrater. Snart börjar denna kursen också lida mot sitt slut! Men inte riiiiktigt än.. och än så länge är det lång väg kvar med uppsatsen.. hehe..
 
Jag körde ett kort pass rygg och biceps idag på gymmet. Det kändes bra! Både idag och igår var mina pass effektiva och korta, det har känts rätt så skönt faktiskt.
 
Nu är jag faktiskt riktigt trött fastän klockan inte ens är sju. Jag tror inte jag orkar plugga något idag.. det blir nog bara målarbok.. och så får jag istället gå upp tidigt imorgon och plugga heeela långa dagen. Typ... Okej vi gör såhär: jag kollar igenom mitt dokument och så får vi se om jag får skrivarlust.. får jag inte det så... blir det soffan.. hehe!
 
På tal om kläder så ha man ju fått csn idag och det lockar lite att beställa hem något... ehehe.. vi får se!

Ännu mer sommar i lägenheten

Inredning Permalink1
Asså med tanke på hur mycket jag skrivit och bloggat om sommarinredningen i lägenheten kan man ju fråga sig om det överhuvudtaget går att göra lägenhten ännu mer somrig??? Svaret är ja! Och det har jag gjort idag genom att byta ut mina vinter/höst-gardiner i sovrummet och i vardagsrummet mot ett par mer somriga, ljusare, skirare, som släpper in mer ljus.
 
Så hela förmiddagen strök jag gardiner kändes det som! Inte riktigt, men jag började vid elva och hängde upp de sista vid tolv. Det kändes som en halv evighet verkligen.. men hur snyggt är det med skrynkliga gardiner med veck efter där man har vikt dem?? Inte snyggt alls!!
 
Min morgon var faktiskt riktigt dålig, så jag har haft en kass start på dagen. Jag ville först kalla detta en dålig dag men jag tycker det är synd att lksom definiera hela dagen utifrån en händelse (dessutom konstruerar vi ju våra dagar, om jag säger det är en dålig dag är det det, om jag säger det är en bra dag är det det och därför vill jag inte säga att det är en dålig dag!!) Förstår ni mitt resonemang?
 

Såhär blev det alltså! Innan hängde här ett par mörka, bruna gosiga gardiner som jag verkligen gillar också, men som sagt: nu är det sommar och då vill vi ha ljus och grönt grönt grönt!
 
Jag har pluggat mer eller mindre hela dagen känns det som! Åtminstone hela förmiddagen + lunchen. Strax innan fyra klev jag in på gymmet och körde ett kort och effektivt pass! Det är roligt att se alla stammisar som också tränar där lika ofta som jag! Det känns som man känner varann fast man inte gör det. Jag gillar det faktiskt.
 
Idag har jag dessutom haft lite blomstervård här hemma! Det händer ju så pinsamt sällan att jag är löjlgt stolt när jag väl gör det. Hehe. Mina murgrönor i köket fick bada i vasken, resten av blommorna vattnade jag med vattenkannan och så plockade jag bort döda löv.. det är faktiskt rätt mysigt med blomstervård ändå! Jag tänker mig att jag kommer pilla i min trädgård i mitt hus i framtiden, men kanske att den tanken är bättre i just tanken än i verkligheten.. hehe.. det tar ju sån tid om man ska hålla i ordning det!!
 
I sovrummet bidde det vita gardiner istället för beiga! Det blev jääättestor skillnad. Dessa släpper in massa ljus och passar så bra in till rummet tycker jag. När jag ser desas bilderna får jag lust att lägga mig i sängen och läsa lite.. dricka en kopp te.. ha filten över benen.. mys, helt enkelt!
 
Nu under kvällen mår jag mycket bättre än imorse. Det är vi själva som bidrar till vår verklighet och vårt välmående. Här tog jag ett stort lass och tog hand om mig själv helt enkelt (särskilt eftersom ingen annan gör det eller har intresse i att jag ska må bra).
 
Imorgon väntar handledning i Lund sen blir det väl gymmet som vanligt.. nu tänkte jag måla målarbok och kolla rederiet innan läggdags! Kramisar på er.
Till top