Varför är Jennifer så olycklig?
Ibland funderar jag över hur mycket olycka det kan rymmas i en människa.
Inte olycka i bemärkelsen otur, utan olycka som olycklig. Hur olycklig kan en människa bli egentligen?Ja, jag vet då inte. Och jag vet inte heller varför Jennifer är så olycklig. Det finns flera svar på den frågan men troligtvis är de svaren alldeles för enkla för att verkligen ge en adekvat beskrivning. Det är komplext det här. Arv och miljö i en enda stor soppa.
En person vid min sida hade gjort mig lyckligare. Men kanske inte lycklig.
Annars får jag koncentrera mig på de små sakerna i vardagen. Solen som skiner, nystädad lägenhet, fina kolleger, bra gympass osv..
Bara något... för att jag ska känna mig mindre olycklig... och mindre oälskad.. är så trött på dessa känslor som förföljer mig. Samtidigt visar ju miljön lite på att det helt enkelt bara är så för mig, för alla lämnar mig.
Idag är det svårt att hålla hoppet uppe.