Jobbe-Jennan
Denna Jobbe-Jennan och hennes miljoner outfits, som alltid försöker vara fin och piffig på jobbet.. tycker ni jag är jobbig som lägger upp massa outfit-selfies? Det tycker inte jag! För det är sååå roligt att komponera sina outfitar och frisyrer och hela grejen. Låt mig!
Här ovan ser ni fredagsoutfitten förra veckan. Kjolen är ny från hm och är fint draperad så den är skrynklig på ett snyggt och smickrande sätt. Jag gillar att den är nude-färgad och tyckte den passade bra med svart halv-polo och stövlar! Hihi.
Och såhär har jag sett ut de senaste dagarna!! Igår var jag militärmönstrad, idag blommig. Jag försöker variera mig med färger och mönster och byxor och kjol osv. Det är säkert ingen mer än jag som lägger märke till det, men jag gillar det! Imorgon tänkte jag för ovanlighetens skull vara svartklädd! Svarta jeans, svart tshirt (men silvriga paljetter) och en grå/silvrig kofta. Blir nog fint.
Jag har haft väldigt bra dagar på jobbet faktiskt. Även om det är svårt att komma upp, vilket jag nämnt nu flera ggr, så är det ändå roligt när man väl kommer dit. Och så stannar jag till 17 för att jobba in min flex lite grann. Idag tjänade jag bara en kvart på flexen, men många bäckar små..
Det är mest jobbet som tar upp majoriteten av min tid alltså. Och träningen såklart. Jag hade ett mycket givande samtal med min kära vän/kollega Claes om livet. Vi prata om skillnaden mellan 18-åriga Jennan och 23åriga Jennan, jag sa att 18-åriga Jennan var mer rädd och orolig än den 23 åriga även om jag fortsatt är orolig. Han undrade för vad jag sa "oroa sig för att man blir ensam, för att ingen gillar en, för hur det ska bli"... och då sajde min vän Claes "kom tillbaka om 20 år - då kan du kanske börja oroa dig men inte nu".
Och jag är beredd att hålla med!!! Fastän jag gärna vill ha allting löst nu nu nu nu nu men man ska inte ha så bråttom...
Tycker det är lite spännande att många som gift sig unga skiljer sig unga. Typ man gifter sig vid 23, skiljer sig vid 30. Det är intressant fenomen. Jag menar inget skadeglatt eller något dumt, jag bara har reflekterat över det. Ibland hastar vi kanske fram. Och ibland kanske vi avslutar relationer för fort. IBland kanske vi håller kvar i relationer för länge. Menar inte att säga vad som är rätt eller fel, jag bara funderar kring det och tröstar mig med att inte ens dom vet vad som kommer hända imorgon, ingen vet, man kan vara gift i 50 år sen delar man på sig. Allt kan hända.
Samtidigt blir jag lite såhär typ, ska man verkligen gå in i en relation och binda sig till en person NÄR DET FINNS SÅ MÅNGA MÄNNISKOR DÄRUTE?!?! Asså tinder och badoo har ju verkligen gjort det lätt att bara hitta nytt folk, när vet man om det är bra nog.. typ så. Man drabbas lite av "aldrig nöjd"-syndromet. Men om det är rätt lär man väl märka det.
Nåväl. Det var dagens filosofiska tankeverkstad. Nu ska Hemma-Jennan, nyduschad, iklädd endast tshirt och trosor med glasögon spela lite wow. Kram på er.