J E N N I F E E R G E

 

Jag sa till rektorn. Jag sa till rektorn om läraren som är otrevlig.

 Till en början kändes det lite. Fånigt. Innan jag väl hade frågat om vi kunde "prata om en sak" men när frågan väl var ställd, jag satt i en fåtölj i hans kontor så kändes det som om det var ett självklart beslut. Vilket det egentligen var. Så fort du känner dig fel eller illa behandlad borde du säga ifrån.

 

Rektorn berättade för mig att fler elever hade pratat med honom och om den här lärarens attityd, humör och sätt att möta eleverna på. De tyckte också han var sur. Otrevlig. Tydligen beror detta på en massa olika faktorer. "Jaha då har jag mer förståelse för varför han betedde sig som han gjorde" sa jag och fortsatte snabbt med "men jag tycker fortfarande inte det är okej!!", varpå rektorn svarade att han höll med mig i det.

 

Så skönt! Så skönt! Så skönt! Jag är fan stolt över mig själv. Att en sådan självklarhet som att säga ifrån ska bli en bedrift är smått sorgligt, men samtidigt. Om du då sällan säger ifrån och väl säger ifrån.. då är det ju världens bedrift!

 

Missade tåget för jag pratade med honom. Men det gjorde inget för jag tyckte det var så skönt att ha saken ur världen och att jag faktiskt sa till. Gick till Lindex och köpte ett par jeans som jag hittade i Säffle men som inte fanns i min storlek. Här fanns de. Kollade upp så numret var detsamma och sådär. Är fortfarande inte säker på att färgen är densamma så jag vet inte om jag ska behålla dem. Dessutom var de dyra...

 

Blir deprimerad över allt som kostar pengar:
Tåg. Jag måste ju till W liksom hallåååå.
Linser: Jag vill ju ha linser men inte förstöra dem och oavsett om de är hela eller inte är de fan dyra.

Klippning: Min lugg är så lång att den rentav är pinsam när den böjer sig på alla konstiga sätt.
Jeans: Alla mina jeans har hål mellan benen känns det som. Okej nu är det kanske "bara" två av de jeans som jag faktiskt använder som har det men hur roligt är det på en skala?! Det skaver ju!!

 

Borde kanske vinna på lotto. Eller inte gnälla så jävla mycket. Eller helt enkelt sluta handla saker, flytta in i en grotta, låta håret växa och klä mig i sopsäck.