Deckare - del sex
Han hade fixat allt så snyggt. Övergången till de andra var smidigt gjord. Ali hade inte misstänkt något på pizzerian. Om så var fallet skulle Jesper märkt det. Han satt på ett café och väntade på sin syster. De skulle prata lite över en fika. Han var rastlös och hade kommit hit tidigt. Koppen med kaffe som han beställt in var redan tom. Han visste att Ali vid det här laget skulle insett att det var hans fel att lastbilen aldrig kom upp. Ali hade temperament och det gällde att inte vara i vägen när han var som argast. Problemet var att han var för svag och för dum. Det skulle vara en lätt match för Jesper - om Ali inte tog hjälp av någon. Oron hade de senaste dagarna växt sig större i Jesper och han kände sig tvungen att berätta för någon. Denna någon var Sandra. Hon kunde hjälpa honom. Kanske skulle han få bo hemma hos henne en vecka, tills Ali lugnat sig? Eller var Ali redan ute efter honom? Så många frågor utan svar. Han sov dåligt. Vaknade mitt i natten och kunde inte somna om igen. Drömde mardrömmar, saker som han och Ali gjort mot de som svikit dem spelades upp i huvudet, fast denna gången var Jesper svikaren. Han visste hur Ali skulle göra för att knäcka honom. De skulle förstöra honom psykiskt. Därefter var det dags för det fysiska. Det fysiska kunde han stå ut med, men när folk förstör en inombords - då orkar man inte speciellt mycket. Det värsta som kunde hända var att de gjorde något med Sandra. Hon hade inte med saken och göra, hon skötte sitt. En liten ängel var vad hon var. Hon hade inte ens stulit smågodis ur affären som barn. Jesper var stolt över att ha henne som syster. Hon var hans storasyster, hans beskyddare: hans enda skyddsängel. Han tänkte tillbaka på gamla minnen som fick honom att le. En viftande hand dök upp framför ögonen på honom och han kollade snabbt upp.
"Vad sitter du och småler åt?" Sandra stod framför honom och fnissade lätt.
Hon var klädd i en blommig, ganska kort, klänning med en vit kofta över. Hennes lockiga hår låg slarvigt, men snyggt över axlarna.
"Minnen..." svarade Jesper drömskt, men började fokusera på verkligheten istället.
Sandra skakade på huvudet och drog med sig Jesper för att köpa någon kaka. Jesper ville egentligen inte ha någon, men köpte en för att inte vara oartig. När man är på ett café ska man fika, brukade Sandra säga. De köpte varsin kanelbulle som var enorm. Jesper bad om påfyllning i sin kaffekopp.
"Så. Hur är allt med dig då?" frågade Sandra och bet av en bit av bullen.
"Sådär. Sover dåligt, drömmer mardrömmar, tänker för mycket... själv då?"
"Jodå, det flyter på. Studierna går jättebra och jag försöker leva vidare trots att jag och Leo inte är ett par längre. Man måste komma över sådant, annars blir man knäpp ju"
Jesper nickade och tog första tuggan av bullen. Den smakade pistage, vilket var anledningen till att fyllningen var grön.
"Du har väl inte gjort något dumt på sista tiden? Eller varför vill du prata såhär? Vi brukar ju snacka på telefon annars, du vet att jag har ont om tid" sa Sandra med en viss oro i rösten.
"'Nej, asså jag kommer tjäna jättemycket pengar på det här, men jag är rädd Sandra..." han kollade på henne och såg att hon lyssnade noga, "jag var med i ett slags gäng innan, men nu har jag lämnat dem för ett annat, för affärerna går bättre där, jag kommer närmre toppen. Men, jag känner på mig att min gamla chef misstänker att jag förstörde för honom och vill hämnas. Jag känner ju honom, vi har jobbat tillsammans i snart tre år..."
"Vadå förstörde? Vad har du gjort?"
"Asså inte förstörde så... vi hade fixat fram en last med sprit som vi skulle sälja, men eftersom det var jag som snackade med chauffören så tyckte jag att jag skulle säga till honom att inte göra det, eftersom jag inte är med dem längre. Det gick smidigt och bra, tror inte han märkte något, men nu känns det som det. Jag vet inte hur jag ska göra. Kan jag få sova hos dig en vecka, eller två? Jag vet hur de behandlar folk som sviker, jag har ju varit med och gjort det själv..."
"Jag vill inte ha några detaljer kring hur ni gör med svikare. Men jag förstår att det knappast är trevligt. Saken är bara den att jag vill inte bli inblandad. Jag vill inte vara en del av ditt nya projekt eller dras ner i skiten överhuvudtaget. Du måste va jävligt försiktig Jesper, jag vet också vad som händer, jag läser ju tidningarna, eller hur?"
"Det är det som är problemet. Jag är rädd att de letar reda på dig. Men jag har inte nämnt dig för någon, inte ens för Ali. Risken finns att han söker efter något som kan såra, förstöra mig. Och du är den enda som verkligen betyder något för mig. Men i och med att jag aldrig nämnt dig är risken nog inte så stor, men man vet aldrig. Man ska, precis som du sa, vara jävligt försiktig. Men jag kan väl få sova hos dig inatt i alla fall? Sen kan jag sova hos kompisar"
Rynkan mellan ögonbrynen tydde på att hon var fundersam och bekymrad. Hon tuggade biten av bullen som hon stoppat i munnen långsamt. Jesper kollade sig runt omkring i väntan på svar.
"En natt går väl bra. Sen vill jag att du sover hos nån annan. Men lova att smsa eller ringa när du inte bor kvar hos mig. Annars blir jag orolig..."
Jesper var glad att han hade en så bra syster. Han svor åt sig själv för att han inte var en lika bra bror. Han gav henne en del av de pengar han fick, men det var inte tillräckligt för att gottgöra allt hon gjort för honom. De satt och åt under tystnad.
"Men ring mig när du har packat dina grejer så möter jag upp dig ikväll. Ses sen" Sandra reste sig och gav honom en kram.
Jesper satt kvar en stund och åt lite på bullen innan han också lämna bordet. Dags att åka tillbaka till den lagom sunkiga lägenheten på söder för att packa.
Ingen kopiering tack :)