Deckare - del tio
Nu hade han sovit dåligt i en vecka och han blev mer och mer okoncentrerad, han tappade fokus. Han fick dåliga resultat när han sprang och orkade inte ta ut sig lika mycket. Funderingar kring att berätta om detta surrade runt i huvudet. En natt, då han inte sovit alls bestämde han sig. Han skulle berätta för de andra, i alla fall för Patryk, som var en av de bättre personerna i gänget. Kanske skulle de kunna skaffa sömntabletter, han fick inte köpa det själv. Man behövde recept. Han hade inget läkarintyg. De kunde kanske låta honom bo hos dem. Ge honom trygghet, säkerhet. Jesper skakade på vägen hem till Patryks hus. De kanske inte ville ha med honom att göra om han hade någon efter sig. Han tryckte på ringklockan och efter någon minut öppnade Patryk dörren. De hälsade på varandra på polska.
”Stå inte där ute och glo, kom in för fan!” sa Patryk och skrattade.
Jesper klev in och såg sig runt i lägenheten. Han hade varit där två gånger innan. De hade varit barndomsvänner när de var små, gick på polska tillsammans i skolan. Patryk satte sig på en stol och Jesper satte sig mittemot honom.
”Jag tror det är bäst om jag går rakt på sak” började Jesper.
Egentligen ville han gå lugnt och försiktigt fram, men det var bäst att bara köra på. Patryk nickade och väntade på att Jesper skulle fortsätta.
”Du vet ju att jag var med några andra innan jag gick över till er? Jag tror att de är efter mig, i alla fall Ali, som han heter, vi har känt varandra ganska länge och var rätt tighta om man säger så. Och nu dissade jag honom för er. Jag pajade deras deal med spritsmuggling och jag tror han är jävligt sur över det just nu. Jag kanske bara har lite paranoia men jag tror de är efter mig. Jag känner ju snubben, han släpper inte dessa saker i vanliga fall. Men detta visste jag ju från början, det var riskfyllt och inte säkert att det skulle gå igenom, men nu är jag med er. Jag beredde mig för att han skulle vara efter mig, men detta är värre än vad jag trodde. Det har gått två veckor men jag har fortfarande mardrömmar och tankar kring detta. Jag borde släppa det, men det går inte. Så jag tänkte om jag kanske kunde få bo hos dig ett tag? Jag klarar inte av att vara ensam. De har tagit min dator, så jag vet att nåt är på gång. Jag ska byta mobil, för de har ringt den, eller jag tror det var dem...” Jesper stannade upp och andades ut.
Patryk kollade på honom. Hans ansiktsuttryck var fundersamt, han tänkte.
”Visst kan du det. Vad gör man inte för en barndomsvän? Om han där Ali kommer på oss ska vi krossa honom, jag lovar. Jag kan prata med de andra. Vi stöttar dig alltid. Men om du får med oss i skiten blir vi inte så glada. Men jag känner dig ju, du har ju klarat dig ur sådana här situationer innan. Vi fixar det tillsammans” sa han och gav Jesper en klapp på ryggen.
Ett steg längre fram, närmare trygghet och sömn. Jesper var glad att han hade Patryk och planerade redan nu på att sälja sin lägenhet i framtiden. Kanske byta identitet. Men förhoppningsvis skulle det inte gå så långt. Men man vet aldrig.
Ingen kopiering! :) (har nästan glömt min deckare, men den kommer upp. bara 4 kapitel kvar mina vänner! ;))