Grönt
God kväll bloggen.
Alltså. Vilken svängig dag om jag får säga det själv.
Imorse vaknade jag och ville inget hellre än stanna kvar i sängen. Verkligen. Men jag tvingade upp mig och iväg mig till praktiken. Och när jag gick till praktiken hade jag till och med tempo i stegen: och det gjorde inte så ont som det brukar!! Asså när man är sjuk och när det är såhär lägger jag märke till allting. Jag är verkligen mer närvarande på det sättet. Men i alla fall. Kommer fram till praktiken och eleverna är ju på höstlov så det var inga samtal ingenting.. och är sååå trött. Höll på att somna i stolen när jag läste en engelsk bok.
Vid elva åkte vi in till stan för att äta lunch med några andra kuratorer, sen var det dags för kuratorsträff. Det var jätteroligt och jag kände mig nästan frisk igen där jag satt och anteckande vad som sades och inte reflektera över huruvida livet suger eller inte eller om det gör ont i kroppen.
Gick hem från Norrängsskolan och tog till och med en omväg för det kändes bra. Fotade löven som ni ser ovan, jag älskar verkligen dem. Kom hem och lade mig i sängen och vilade en timme. Tappade lite fart... men kändes ändå rätt okej.
Började plocka ur en flyttlåda och sätta in lite mer i bokhyllan och gör det ett tag tills jag känner att jag börjar må illa och jag tänker nej nu måste jag vila lite. Så lägger jag mig i soffan och nedstämdheten bara sköljer över mig. Så jag blir ledsen. Orkar inte mer. Ingen gillar mig ändå så. Vad är meningen. Tar selfies i spegeln med sängfrilla och mascara i hela huvudet, men det syns inte ens att den har runnit.
Men på något sätt har jag ändå nu hittat fokus igen. Satt mig här och skriver detta. Ska snart hoppa in i duschen. Snart sova. Måste fokusera HELA TIDEN annars är det där. Men kan inte heller ta ut mig för mycket för då blir jag så trött och orkar inte fokusera (som innan när jag satte in i bokhyllan och det blev för mycket).
Hatar att va sjuk. Vill va frisk. Men känns som att det ändå inte kommer bli bättre. Det är ädnå meningslöst. Det är ändå ingen som gillar mig. Jag är ändå så ful. Jag hoppas dom tankarna.. försvinner... men det är ju min sanning nu liksom. Men jag vill inte känna så... doktorn säger att det är symptom på sjukdomen. Repetera: du är sjuk. Reptera: du kan inte hålla på som förut Repetera: acceptera. Repetera: du kommer bli frisk
Men om vi ska prata om något roligare så tycker jag vi ska ta en titt på den här kudden!
Asså om den inte skriker JENNIFER så vet jag inte vad den gör. Den är ju för fasen grön och grön i dom finaste grönaste färgerna och så är den mjuk och gosig!! Kommer från ica hemtex och kostade 129 kronor. Man får innerkudden på köpet och det tyckte jag var rätt najs, även om jag har egna innerkuddar så kan man aldirg få för många hehehe...
Åh! Ser ni!! Hela min soffa är FYLLD AV GRÖNA KUDDAR!! Grönt in my heart, fattari nte hur man kan älsak en färg såhär mycket.Dock tror jag jag ska byta ut den gröna kudden som är ytterst här närmast, för den är mer ljusgrön och känns för somrig nu. Den kudden som är vit ska jag ha i schäslongen istälelt tror jag så behöver köpa nåt mer grönt där.
Asså detta ska bli gröna murriga sexiga soffan. Asså grönt. GRÖNT. Du ger mig liv.
Som sagt. En svängig dag.... men en dag i taget. För om jag ska tänka framåt så mår jag bara ännu sämre för jagk änner liksom att vad är meningen om det ska se utsåhär varenda jävla dag, varför ska man då fortsätta, då kommer jag aldrig orka om jag ska må sähr. Förstår ni? Så jag kan itne tänka framåt just nu. Jag får leva här i nuet. Så är det bara. Jag mår piss. Det är piss.
Men det kommer
att
bli
bättre.
Det är så dom säger i alla fall.