Rosa onsdag
God kväll bloggisar! Här är jag med min rosa kofta och min namnlapp. Jag hade besök på servicekontroet idag och tyckte det gick bra! Var tredje onsdag är en sådan dag och tycker alltid de blir så intensiva då..
Efter arbetet hade jag tvättid 16-20 och shit vilket tvättberg jag hade.. asså så mycket smutstvätt! Så det var på tiden. Nu har jag istället världnes berg att stryka (gillar hur kläderna liksom går i ett slags kretslopp precis som allt annat här på jorden haha).
Strax efter kl 19 kom Zazze och pappa hit och nu är det bara jag och Zazze kvar! Jag ska vara hundvakt nu i en vecka och det ska bli så gosigt. Jag har sett framemot både sällskapet och ledigheten. Jag tror verkligen jag behöver vara ledig. Eller jag inbillar mig det i alla fall och hoppas att lite ledighet kan bota min trötthet. Jag är verkligen fruktansvärt trött om morgonen... och det brukar jag inte vara! OCh återigen kommer mina tankar på depressionen.. om man håller på att trilla dit igen.. vilket jag inte tror men då är det klart ännu bättre att lyssna på kroppen några dagar och bara göa det man känner för.
Jag försöker vara ärlig mot mig själv och ärlig mot er här på bloggen! Och jag uppskattar verkligen när ni kommenterar, det är alltid lika roligt, men jag skulle gärna vilja veta vem det är som skriver! Jag har fått några kommentarer där avsändaren är anonym, vilket är tråkigt för det blir svårt att bemöta personen då. Du/ni får gärna träda fram och skriva ditt namn nästa gång.
Förresten så kollade jag på lite gamla dikter innan.. där var många BÄCKSVARTA från september 2016. Då trodde jag verkligen inte att jag skulle överleva typ. Jo, men det var så mörkt. Jag är i alla fall inte så långt ner nu. Och även då, 2016, var jag heartbroken. Och så sitter jag här nu 2018 och är minst lika heartbroken. Och även om detta på ett sätt är värre än då så tar jag det mycket bättre. Asså jag är verkligen inte lika depressiv längre. Och det är så skönt at konstatera!
Den dramatiska och melankoliska sidan av mig tänker "olycklig kärlek har varit mitt livs tema såhär långt" men så vill jag inte tänka, så vill jag inte definiera eller prata om mitt liv. Mitt liv är så mycket mer och fyllt med så många fina vackra saker. Allting kommer lösa sig till slut och jag är så glad för allt jag fått varit med om: för utan det hade jag inte varit jag idag.
Men jag har en kämpe i mig och en prinsessa som tar mer och mer plats. Hon är en riktig bitch ibland och det får ni se av vissa blogginlägg med, men jag orkar inte vara den ödmjuka empatiska jennifern alltid. Historien är komplex men jag pallar inte analysera det mer.
Låt mig vara lite prinsessig och lite bitchig ett tag. Det kan jag må bra av.