2019 var...
... året då jag hittade kärleken igen! ❤ Och inte bara kärleken utan allting som kommer med den också: gemensamma drömmar, en andra hälft och någon att dela livet och numera också vardagarna med. Sambolivet är underbart samtidigt som det såklart är påfrestande ibland. Jag som är van vid att vara själv kan ibland sakna min egentid. Men det finns stunder för det också. Och när jag väl är ensam, vem saknar jag då? Jo, Joel. Såklart ❤
.. året då jag provade att köpa ett träningsprogram och märkte hur jag faktiskt utvecklas inom mitt styrkelyftande, fastän jag inte tror det!! Det kändes modigt att våga ge sig hän till ett program och verkligen ge det en chans. Att våga dokumentera vilka dagar man tränat, hur mycket man lyft på varje övning och hur det har gått. För när man väl dokumenterar det som skett ser man också det som inte sket... den dagen tränade jag inte, den veckan tog jag bara så lite vikt osv osv.. Men det är inte för att klanka ner jag dokumenterar: det är för att utvecklas. Och att jag kan se det så betyder mycket för mig.
.. året då jag äntligen fått se mina sparpengar växa på riktigt! Både för att jag har lagt undan mer, men också för att jag har vågat satsa på andra aktier och fonder än de jag haft tidigare. Det är så fräckt att se hur pengarna bara blir mer och mer trots att man inte rör en pinal.Det är marknaden som styr! Typ. Och trenden är ju nästan alltid uppåtgående, i det långa perspektivet, och detta gäller ju mitt långsiktiga sparande. Det är oerhört tillfredsställande att se pengarna växa och känns också väldigt tryggt (såklart!) ifall det skulle hända något oförutsägbart. Det är så skönt att känna att man klarar sig bra ekonomiskt och inte behöver tänka så mycket på pengar. Ja, jag vet det är en lyx som kanske är få förunnade, men jag vill ändå ta med det på min lista över hur 2019 var. Jag hoppas ni förstår att jag är ödmjuk i detta också.
.. året då jag vågade bryta upp med Hässleholm som stad och arbetsplats och flyttade mer mot mina rötter: nordvästra Skåne! Det är faktiskt inte helt lätt att bryta upp med en hel stad där man levat i 3 år och faktiskt trott att man nog kommer bli kvar. Men ju mer tiden gått nu efter jag tog min socionomexamen, desto mer har jag känt att det inte riktigt var hemma för mig. Jag trivs numera jättebra i Ängelholm och i min nya jobbekommun. Jag har gått från en arbetsplats som var mer eller mindre "tillrättalagd", där fanns rutiner på allt, det var bra strukur, kollegerna hade jobbat där länge ocjh allting funkade i princip som det ska. Nu har jag då kommit till en arbetsplats där det saknas strukturer i arbetet, det saknas rutiner, det finns ingen kontinuitet, det är bristande dokumentation i tidigare utredningar och organisationen är mer eller mindre kaosig. Men jag älskar det! Jag behövde verkligen detta! Det är en enorm utmaning för mig både som person och som yrkesverksam, men jag känner också hur jag växer för varje vecka. Det är häftigt och det är precis det jag längtat efter. Ja, jag behövde lugnet och det tillrättalagda när jag började i Hässleholm. Men nu är jag på en annan plats i livet, både fysiskt och mentalt och behöver något helt annat. Jag behöver vara med att bygga upp en arbetsplats på nytt, hjälpa till med rutiner, känna att jag gör skillnad. Och det hade jag inte kunnat utan min erfarenhet från en organisation med raka rör och tydliga rutiner. Det tackar vi för alltså. Som ni vet: det ena leder ju till det andra. Vi är summan av våra val och slumpen, och nu är jag här. Gladare och mer välmående än någonsin :-)
... året då så mycket annat hände också! Jag började läsa en litteraturvetenskapskurs, lyssnade mer inåt, rensade garderoben rejält, solade och badade som aldrig förr och var orädd när jag träffade nya människor.
Det är väl detta jag vill ta med mig vidare in i 2020 i alla fall. Och så jobba vidare på det vi pratat om tidigare: att vara good enough och utöva mindfullness. Det tror jag kommer bli nyckelingredienser både i mitt privata liv och yrkesliv, för att jag ska orka och hålla. Jag vill ju inte att glöden eller hungern ska dö bara för jag inte tar hand om mig själv, om ni förstår vad jag menar :-)
Hur har ert år varit? Det är helt okej om ni har haft ett pisseår också. Jag har haft många dåliga dagar under 2019 också. Jag har gråtit, varit arg, blivit besviken, tappat tron på min omvärld, på mig själv, på allt.. men oftast är ju livet mer nyanserat än så: det finns de där dagarna då vi känner att det kanske inte är så dumt ändå och visst blir det lite lite bättre för varje dag. Försök hitta stunderna i din vardag som gör att du känner glädje. Hitta det i det lilla. Man blir så mycket lyckligare då. Tro mig. Jag vet av egen erfarenhet.. mvh tidigare olyckligast i världen. Typ.
Må 2020 bli ett finfint år för er alla❤