Växter för oss med död i fingrarna...
Det finns dom som kan hålla liv i alla typer av växter: som får sina orkidéer att blomma om och om igen, som planterar små sticklingar av palettblad som bara växer och växer, som har stora fina elefantöron som frodas...
Och så finns det vi som tar kål på allt vi rör. Som vill väl, men där det blir fel. Vi tror vi vattnar lagom men i själva verket vattnar vi för mycket, eller för lite, eller för sällan, eller för ofta. Vi drar bort ruttna blad ihopp om att ni ska växa fram, men ingenting händer... Det är osm om döden bor i händerna! Istället för livet, såsom de med gröna fingrar har...
Antingen så får man väl öva sig fram tills man får gröna fingrar. Eller så finner man sig i det där som tar kål på allting. Det har jag gjort och köper numera mest växter som jag vet att jag klarar av (med visst sjå).
Fredskallan här ovan är PERFEKT för oss med död i fingrarna eftersom den så tydligt visar när den behöver oss. När den ser ut som den gör till vänster skriker den "VATTNA MIG". Ge den en rejäl dusch och dagen efter har den repat sig och ser ut så som till höger. Växter som ger en tydliga signaler underlättar verkligen när man inte har känsla för det där andra. Eller om man inte har en vidare bra vattningsrutin...
Paraplyarala, eller schefflera, som ni ser till vänster är också en himla tålig växt. Den signalerar dock inte lika tydligt när den behöver vatten, men den klarar av starkt solljus och att vara utan dricka några dagar. Det är först när jorden börjar bli alltför torr eller om blomman lutar som den visar att den vill ha vatten. Men med tanke på att den är så tålig är den perfekt för oss blomdödare.
Jag vill även påstå att monstera är en bra växt för oss! Den gillar fuktighet och vatten och har tålt det mesta i mitt hem. Dock har ett av bladen blivit brunt och tradigt, men själva stjälken är grön och levande så jag har inte velat dra bort den.. vet inte vad som är bäst egentlingen.
En period mådde monsteran väldigt dåligt och hade bruna blad med döda stjälkar och himla torr jord.. efter att jag skärpte mig och tog lite mer om hand om monsteran, genom att ta bort döda stjälkar och vattna mer ordentligt så har den repat sig och ser ut som ovan. Det är inte illa för en rejäl växt! Det är det jag gillar med monsteran också: den är stor och blir som en slags dekoration i rummet. Mycket bättre än att ha en palm, vilket jag körde med ett tag. Den kostade lika mycket men dog så himla fort! Hela stammen bara ruttnade?! Har fortfarande inte listat ut om det var för att jag vattnade den för mycket eller för lite. Oavsett vad: way too avancerad för oss med dödsfingrarna.
Sen finns ju alltid det sista alternativet. Att helt enkelt bara lägga sig platt, kasta in handduken och köpa fejk-blommor. Plast. Odödbara. Såna som inte går att ta kål på: oavsett hur mycket du försöker (eller inte försöker).
Och det är inget fel med det, att faktiskt acceptera sin fallenhet för att ta kål på blommor. Eller kanske snarare sin svårighet med att hålla liv i dem. Jag gjorde det i vintras när jag blev så depp över att alla dyra blommor jag köpt mest bara går och dör.
Det finns dessutom väldigt fina plastblommor nu för tiden! Och är man beredd att lägga en slant kan man få väldigt fina. Den till vänster här uppe är från blomsterlandet och kostade lite mer än en liknande från rusta, men är mycket finare! Till höger är en ny typ av plastblomma från ikea som jag tycker är väldigt söt! Mycket finare än murgrönan från ikea som är mer plastig. Den är fin den oxå och jag har massor av den i köket (i amplen där man ändå inte kan ha något som lever, eftersom det bara dör) men tycker den är på gränsen till fööör fejk.
Men de sista månaderna har jag börjat ta hand om mina riktiga blommor allt mer och alltså köpt blommor som jag vet attj ag klarar av: det blir mycket roligare då också! Då kan jag kanske, stärkt av erfarenheten, våga mig på att köpa lite svårare blommor och prova med dem. Nu när vi ska flytta till hus med trädgård vill jag ju gärna att det ska se fint ut i rabatterna o så, så där har jag att öva på! Jag ser framemot det även om oddsen inte är på min sida.. hehe!
Summan av kardemumman: växter är kul, jag älskar att ha grönt i hemmet, men ibland måste man bara inse sina begränsningar.. ;-)