Förlossningsberättelse del 1
För tidigare delar, se här:
Den 24 juli 10.16 ringde jag till förlossningen i Helsingborg för första gången under hela den här graviditeten. "Jag tror mitt vatten har gått" sa jag och berättade om händelseförloppet, att det kommit först lite grann och att det inte kändes som kiss (det luktade dessutom inte alls urin och var lite slemmigt) och att det nu blivit en pöl på golvet och att vi varit tvungna att hämta handdukar. Det som rann ur mig luktade mycket, typ salt? Svårt att förklara men det var alldeles klart och fint i färgen. Förlossningen råder mig att ta på en binda så att de kan kontrollera att vattnet har gått och ber oss komma in på kontroll någon gång mellan kl. 13-15 på eftermiddagen.
Nu var vi nervösa båda två! Jag gick för att duscha av mig, det hade ju trots allt runnit eventuellt fostervatten längs mina ben. Sedan klädde jag på mig och sminkade mig lite. Vi fortsatte att spela kort fram till kl. 12 då Joel börjar göra sig redo och jag började äta lunch. Vid denna tiden började det komma slemmiga flytningar med blodstrimmor, "antagligen slemproppen", tänker jag. Det fortsätter att rinna till då och då, särskilt när jag suttit ner och ska resa mig.
Vi åker hemifrån vid 13-tiden med bilen fullpackad. Vi räknade med att bli hemskickade igen eftersom jag inte hade några värkar. Men man vet aldrig och därför packade vi in allt i bilen: baby-skydd och samtliga bb-väskor.
Strax innan kl. 14 är vi inne på kontroll på prenatal-avdelningen i Helsingborg. De tar CTG på mig, blodtryck och temperatur som samtliga visade på normalt. Jag hade lite hög puls, men det har jag ju alltid när jag är nervös. Vi fick vänta en stund efter att undersköterskan gjort kontroller. Jag vet att jag reflekterade över att rummet var så tomt, så kalt, och funderade på om detta verkligen var ett förlossningsrum?? Samtidigt lärde jag mig av google att prenatal-avdelningen är ju en annan än förlossningsavdelningen, så troligtvis var det ju inte här som jag skulle komma till att föda senare..
Efter en stund kom en barnmorska in och kände på magen för att se hur bebis huvud låg. Det var ruckbart, precis som vid mitt sista besök hos min vanliga barnmorska. Hon kollade i min binda och konstaterade snabbt att det var vattenavgång genom konsistensen och lukten. "Det luktar ostron" sa hon.
Vi blev sedan hemskickade i väntan på värkar. Om jag inte fått värkar under kvällen/natten hade vi en tid för igångsättning klockan 8 på morgonen dagen efter. Då skulle jag även få antibiotika-dropp, eftersom risken för infektion ökar när vattnet har gått. Vi uppmanades höra av oss till förlossningen om något avviker eller om jag skulle få värkar.
Snacka om att vi var nervösa när det var dags att sova på kvällen?! Under dagen tog vi det mest lugnt, åt mat och pratade om hur det skulle bli under morgondagen. Nu kände jag verkligen efter konstant efter någon skillnad i kroppen, minsta förnimmelse om värk ville jag vara uppmärksam på..
Vi går och lägger oss redan vid 20-21-tiden, lika bra att försöka komma till ro och samla kraft inför morgondagen. Vid sänggåendet hade jag lite värkar typ en gång i halvtimmen eller mer sällan, som inte gjorde särskilt ont. Det var mer som molande mensvärk. Jag hade svårt att somna, svårt att slappna av. Jag försökte använda mig av andning och affirmationer och tänkte på att jag är en båt som åker på värkarnas vågor.... Låter det knasigt? Ja, kanske, men jag hade lyssnat lite på affirmationer som säger att värkar är som vågor och så sköljs man bara med.. därav: jag är en båt...
Vid kl. 01 på natten vaknar jag av en värk. Typiskt att jag vaknar kl. 01 också, det är ju min sedvanliga toalett-tid sedan säkert 1,5 månad tillbaka.. Då går jag i princip alltid upp och går på toaletten. När jag lägger mig i sängen kommer det en värk till 01.15 och sen en till typ 01.23. Nu trycker det på mer och gör ondare, så jag har svårt att ligga still i sängen och bara tänka att jag är en båt. Jag försöker lyssna på kroppen och sätter mig på toa för det känns som det skulle kunna hjälpa mig.
Värkarna fortsätter vara oregelbundna och relativt glesa, men de känns. Jag provar värma en vetekudde i mikron och sätta mig på pilatesbollen med den. Det funkar sådär. Jag har mycket värk långt upp på framsida lår, där varken vetekudde eller pilatesboll lindrar smärtan. Lite innan kl. 02 väcker jag Joel och säger att det nog har börjat med mina värkar. I samma veva börjar jag klocka mina värkar för att få lite koll på deras längd och frekvens.
Jag tappar upp ett bad och lägger mig där en stund. Det gör fortfarande ont och vid 02.44 ringer jag förlossningen för att rådfråga då den där värken på framsidan av mina ben, vid höfterna typ men ändå på framsidan, börjar göra fruktansvärt ont. Förlossningen rådde mig att ta värktabletter och ligga kvar i badet en stund eftersom jag vid tidpunkten då jag ringde kanske legat där en kvart bara.
När jag låg i badet provade jag olika strategier för att hantera smärtan.. jag fortsatte tänka att jag är en båt.. jag provade andas in 4 sekunder, andas ut 7 sekunder... jag andades ut med ljud för att få ut smärtan.. Efter att ha provat dessa strategier ett tag tänkte jag att jag skulle typ ignorera smärtan eller komma mer på andra tankar istlälet för att fokusera så mycket på den. Jag startade världens bästa album "Plastic hearts" med Miley Cyrus och försökte sjunga med, "I JUST WANNA FEEEEEEL, I JUST WANNA FEEL SOMETHING, BUT I KEEP FEELING NOTHING ALL NIGHT LONG". Texten stämde ju dock inte in, jag kände alldeles för mycket och framför allt känslor av smärta.. Hm. Det känns okej en stund men i slutet av albumet börjar det bli kämpigt.
Vid 04.35, alltså nästan två timmar efter att jag ringt till förlossningen, ringer jag tillbaka igen och säger att det börjar bli mycket jobbigt. Värkarna kommer med kanske 5-6 minuters intervall men det är svårt att prata när de kommer. Personen i luren frågar mig om jag inte kan vänta till min tid för kontroll kl. 8.00? Vänta till kl 8 tänker jag?? Typ 3 timmar till?? Nej! Men skulle de ändå ta in mig nu? Till min stora lättnad sa hon i telefonen att vi skulle få komma in på en kontroll! Tjiho! tänkte jag först. Men - vadå kontroll? Ska vi inte få stanna?!
För fortsättning, se här: