J E N N I F E E R G E

Som jag skrev i mitt blogginlägg den 28 juni klev jag alltså in i gravidvecka 38 samma dag. Jag tränade på gymmet på morgonen, trots att jag var ledig tyckte jag ändå om att komma upp och träna innan frukost och framförallt innan alla människor kom till gymmet. Jag hade sådana förhoppningar om att bebis skulle komma tidigt, så att jag och Joel riktigt kunde maxa semestern med bebisgos och allt sådant. Samtidigt visste jag att bebis kommer när bebis är redo, och jag försökte att inte tänka allt för mycket på det och istället försöka hitta på saker för att få tiden att gå, så det inte bara blev en enda lång väntan. Det var dock svårt att slappna av och inte gå runt och vänta och längta för vid barnmorskebesök och även vid andra tillfällen frågades om jag inte kände förvärkar eller sammandragnigar och jag kände mig så dum/dålig som kände... noll?? Lite sammandragningar under en promenad jag tog men det räknas ju knappt.

 

Den 30 juni var jag på sedvanligt besök hos barnmorskan och hade högt blodtryck, 137/93 som sedan gick ner till 122/88 efter vila. Inget protein i urinen men barnmorskan informerade mig pliktskyldigt om symptom på havandeskapsförgiftning och förklarade att risken ökar ju när man har gått upp så mycket i vikt som jag gjort under min graviditet. Vid besöket hade jag gått upp 19 kg under graviditeten och barnmorskan bad mig vara uppmärksam på om jag får huvudvärk, ont i magen högt upp samt symptom från ögonen. I samband med detta påtalade barnmorskan att jag gick in på ett högt blodtryck men att det redan stuckit iväg. Samtidigt informerade hon om att det kan vara en tillfällighet, men vi bokade in ett nytt besök till veckan därpå.

 

Jag blev väldigt orolig och nojig när detta kom fram. Det roliga (?) är att jag var lite nervös inför barnmorskebesöket för jag kände img stressad och liksom orolig att det skulle vara något, och bara för det så var mitt blodtryck alltså förhöjt..Fosterrörelserna var normala så det var inget konstigt, men blev väldigt rädd för att få havandeskapsförgiftning..

 

Efter besöket körde jag till Tilda i Teckis och grät i bilen. Träffade på två rådjur som sprang över vägen och blev helt förundrad över hur långsamma de var, så långsamma att jag hann få med dem på film. Hemma hos Tilda åt vi en (för mig) andra frukost tillsammans med frallor och kollade på XO Kitty. Det var mysigt och fick mig att skingra tankarna och oron något. På vägen hem ringde jag mamma när jag körde och var väldigt ledsen. Tyckte det kändes orättvist av barnmorskan att påtala min viktuppgång, jag har tränat regelbundet under hela graviditeten både stryketräning och promenader och inte ätit mer än vad jag behöver samt jag har svullnat otroligt mycket och min tanke är att det handlar om att jag lagt på mig en hel del vätska...

 

Mamma lugnade mig i telefonen, de där mammorna är så bra på sånt, och rotade fram sina egna journaler där det framkom att hon också haft högt blodtryck och till och med protein i urinen på i princip samtliga tre barn - och vi alla klarade oss bra och det blev normala förlossningar. Det kändes skönt att höra.

 

4 juli var jag på återbesök hos barnmorskan. Blodtrycket var fortsatt förhöjt, även efter vila och då fick jag med mig en blodtrycksmätare hem med uppdrag att mäta mitt blodtryck: en gång på förmiddagen och en gång på eftermiddagen. När jag dagen efter den 5 juli mätte ett helt ok blodtryck på 116/84 blev jag själaglad. Det kändes som en vinst så jag fotade och skickade till Joel och till mamma med massa glada emojisar. Jag fortsatte mäta normalt blodtryck hemma hela veckan och det vid återbesök hos barnmorska den 7 juli gick det snabbt att konstatera att blodtrycket troligen varit förhöjt på grund av stress/oro/"vita-rocken syndromet"..

 

Det kändes så skönt att allting var normalt med blodtrycket, men samtidgit blev ju dagarna lite längre för nu hade jag inga täta barnmorsketider att hänga upp mig på?

 

Men som tur var gick Joel på semester vecka 28 och på helgen där den 8 juli var vi ju och besökte glassbåten som jag skrev om i ett annat inlägg! Innan glassbåten åt vi ju hamburgare på 21an och de var sååå goda.. blir sugen på det nu när jag ser bild på dem..Dagen efter var det sol, kanske sista soliga dagen och sista dagen som vi badade i poolen? Tror nästan det, för sedan Joels semester började har det mest varit dåligt väder alltså.. tyvärr.

 

I början på första semesterveckan gjorde vi inte så mycket.. spelade nintendo sports... jag tränade det som kom att bli mitt sista pass på gymmet den 12 juli.. och humöret var väl lite upp och ner.. uttråkad samtidigt som jag var rätt trött. Orolig för vad folk på gymmet och andra runt mig sa när jag tränade höggravid.. Det kändes som att jag inte fick göra något, knappt fick lämna hemmet utan bara skulle vänta och vänta och vänta på bebisen.. särskilt ju närmare BF vi kom.. det tärde på mig och jag kände mig ledsen över att jag inte kände något i kroppen om att det var på g, samtidigt som jag läste på och försäkrade mig om att för vissa känner man liksom ingenting förrän det är dags på riktigt, man kanske inte ens märker slemproppen.. jag tröstade mig med andras berättelser, vi kollade på flera positiva förlossningsfilmer på youtube och jag kände mig ändå lättad i hur olika det kunde vara men ändå sluta bra.. Med positiva förlossningsfilmer menar jag folk som inte skrämmer upp eller pratar om hur förfärligt det var...

 

 

13 juli var mitt sista besök hos barnmorskan innan BF den 18 juli. "Lycka till!" sa barnmorskan innan vi sa hejdå där på morgonen.. och ut gick jag och Joel, förväntansfulla inför vad som komma skulle och med starka förhoppningar om att slippa komma på nästa besök som var bokat till den 20 juli.. Kanske skulle bebis komma snart?❤

 

För fortsättning, se här:

Förlossningsberättelse del 2