J E N N I F E E R G E

Varför är Jennifer så olycklig?

Dagar i bilder Permalink0
 
 

Ibland funderar jag över hur mycket olycka det kan rymmas i en människa.

Inte olycka i bemärkelsen otur, utan olycka som olycklig. Hur olycklig kan en människa bli egentligen?
 
Ja, jag vet då inte. Och jag vet inte heller varför Jennifer är så olycklig. Det finns flera svar på den frågan men troligtvis är de svaren alldeles för enkla för att verkligen ge en adekvat beskrivning. Det är komplext det här. Arv och miljö i en enda stor soppa.
 
En person vid min sida hade gjort mig lyckligare. Men kanske inte lycklig.
 
Annars får jag koncentrera mig på de små sakerna i vardagen. Solen som skiner, nystädad lägenhet, fina kolleger, bra gympass osv..
 
Bara något... för att jag ska känna mig mindre olycklig... och mindre oälskad.. är så trött på dessa känslor som förföljer mig. Samtidigt visar ju miljön lite på att det helt enkelt bara är så för mig, för alla lämnar mig.
 
Idag är det svårt att hålla hoppet uppe.

Tro, hopp och kärlek

Dagar i bilder Permalink2
Den enda som kan besvara mitt hjärtas största fråga är tiden.
 
Jag tänker fortsätta tro. Och hoppas. Håkan Hellström sjunger: "kärlek som vår har aldrig funnits någon gång" och nu förstår jag vad han menar. Och så länge tiden inte utvisar något annat tänker jag fortsätta tro på det, kämpa för det, samtidigt som jag försöker släppa det på så sätt att jag lutar mig tillbaka och låter tiden få ta sin tid.
 
Tiden är således min bästa vän även om jag förnärvarande tycker väldigt illa om den. Jag räknar dagar på olika vis. Det är någon slags fix-idé jag har att räkna tiden men det är också ett sätt att kontrollera och hantera verkligheten i mindre fragment.

Och under den här tiden, under själva vägen fram till målet så vill jag också må bra. Också njuta, ha ett bra liv, känna att mina dagar är meningsfulla. Så därför vill jag inte heller att tiden ska rusa förbi. Eller att den bara ska försvinna. Jag vill ta vara på dagarna. De är ingen transportsträcka, mitt liv är ingen transportsträcka, jag är med på resan hela tiden, styr den och tittar ut. Jag vill inte blunda, lyssna på musik och drömma mig bort: jag vill följa omgivningen med blicken, ta tillvara på det fina, lära mig av det onda och lita på att det är en dag imorgon också, en dag som vill mig väl.

Och när det inte går att tänka i termer av dagar, när till och med tidsuppfattningen dag blir för stor, så minskar vi begreppen. Vi går ner i kvartar, vi går ner i minuter, vi går ner i sekunder. Allt för att göra livet hanterbart och mindre till en transportsträcka. Allt för att kunna leva ett liv i sinnesro, även om jag kanske inte är tillfreds med min situation så som den är just precis nu. Men återigen: det handlar om en tilltro, en tillit till att livet vill mig väl och att jag måste underkasta mig dess finurliga sätt att visa omtanke och ge mig lärdomar.

Så jag funderar på att sätta upp lite delmål. Försöka engagera mig i andra saker än kärleken. Engagera mig i skriften, i dikten. I målandet, färgläggandet. I olika karaktärer på tv. I mitt hem, i min balkong, i att göra det fint. I att baka, i att laga mat, måla naglarna, pyssla, fixa hemma. Träna, äta gott och umgås med familjen.

För det här med att jag vill skaffa familj och partner osv det är för stort för att liksom längta efter hela tiden. Då går det inte, då blir det för stort. Så liksom med dagarna så minskar vi begreppen, ner i dagliga sysslor, ner i dagliga kreativa utmaningar, ner i self-care och self-love.

Lita på att livet vill dig väl Jennifer.

Min tro och mitt hopp kan ingen ta ifrån mig. Tron och hoppet är det sista som lämnar människan. Och lämna, det tänker jag verkligen inte göra.

Jag är en fighter och det har jag varit sen dag ett.


Balkong-hygge!

Inredning Permalink0
Hej bloggisar!
 
Nu i helgen har jag äntligen fixat i ordning på balkongen. Pappa har hjälpt mig att ta bort de fula plåtarna som satt på kortisdorna. De var typ ett insynsskydd i form av superfult hemmabygge med plåtar fastspikade på räcket. Urk. Och det hade nog suttit där ett tag för träet vart helt ruttet! Och räcket alldeles grönt av mossa och skit. Så jag fick städa med svamp och vim och ha mig.
 
Men så fint det blev! Nu vill man ju sitta där ute.
 
Balkongmöblemanget har jag fått av mormor och Jerker. Blomlådorna köpte mamma och pappa till mig när de var på hammarplast i Tingsryd! Och blommorna är från min nya favoritaffär blomsterlandet. Det är verkligen s ¨roligt at köpa blommor!
 
Jag tyckte det blev fint med de röda längst ut och sen två mindre vita blommor. Vad tycker ni?
 
Som sagt: nu vill man ju gå ut och sätta sig! Och vet ni vad jag gjorde ikväll som jag borde gjort typ för 2 år sen när ajag flyttade in?? Tvättade fönsterna!! De ser fortfarande rätt hemska ut, men när solen står på ser alla fönster vidriga ut. Men de blev så mycket renare och finare! Tidningspappret jag använde blev alldeles svart avsmuts. Urk.
 
Det var riktigt roligt att plantera blommorna, även om det "bara" var i blomlådor. Jag tror jag hade gillat att ha en egen trädgård! Eller så är det bara nån idé jag har, men jag gillar ju att pyssla och att vara lite kreativ och sånt så jag tror ändå det hade passat mig. Men tills dess så får jag helt enkelt påta med min blommor på balkongeon och alla de jag har inomhus.
 
Jag och Tilda var bland annat på IKEA igår och där köpte jag fler krukor, en piedestal och mer blommor!! På hornbach köpte jag en spaljé att ha på balkongen. Det börjar verkligen ta sig i lägenheten och jag trivs så bra här hemma ❤. Det enda som saknas är någon att bo med men det kommer väl.. ❤
 
Såhär såg jag ut i fredags. Fortsatt trött efter en jobbig torsdag men jag ville göra mig fin med svart klänning och lockar i håret. Jag gillar verkligen att locka håret! Det är min nya grej tror jag. Önskar nästan att jag hade lite självfall.. men mitt hår är rätt så rakt ändå måste jag säga.
 
Det är mycket som snurrar i mitt lilla huvud men jag har börjat samla alla tankar i en dagbok på datorn. Orden bara rinner ur mig. De finns där och de vill bli skrivna!
 
Nu ska jag göra mig redo för sängen, jobb imorgon som vanligt.. kram!
 
 
Till top