Carl 1 månad!
Nu har Carl funnits hos oss i hela en månad! Ja, nu är det alltså en månad sedan som han äntrade jordelivet och vi blev mamma och pappa på riktigt❤. Tänk att det var just du som låg i min mage hela tiden, så otroligt men också så självklart på något
sätt nu när du är här med oss.
Den här 1-månaders dagen firar vi med presenter och prinsesstårta! Man fyller ju bara 1 månad en gång och givetvis måste det firas.
Den här bliden är tagen på fredagen 28 juli, dagen då vi kom hem från BB! Den alldeles första systemkamera-bilden på Carl. Här låg han i sin vagga ute i köket medan vi åt matlådor.
Min första tid som nybliven mamma både på BB och hemma var verkligen kantad av baby-blues med sina toppar och dalar. Jag kan fortsatt ha lite slängar av det även om den kanske egentligen borde vara över, men nu är det framförallt kopplat till
min sömn.. Sover Carl dåligt så sover jag dåligt och då mår jag sämre och svänger mer i humöret.
Många pratar ju om baby-blues, att det är hormoner osv, och även om jag visste om det hela tiden var det ändå ganska jobbigt på ett sätt jag inte hade förväntat mig. Det har liksom snackats lite skämtsamt om det tycker jag men när man är inne
i det är det ju på fullaste allvar. Även om jag visste att det nog var mina hormoner som spelade mig ett spratt och att jag var nyförlöst och extra känslig så var det ju äkta liksom.. Jag skrev en del dagbok på BB och första tiden, om jag
känner mig stark någon dag kanske jag delar med mig av dessa stunder där jag var väldigt sårbar ❤
Med det sagt har det ju också varit helt underbart! Så mycket mys vi har haft med denna gosse och så rolig han är att vara med även om han bara är en bebis. Det är fint att få ta hand om en liten bebis och ägna så mycket fokus på bara det.
Vi har hunnit mmed att få besök av många nära och kära, vi har badat, vi har varit på utflykter, vi har ätit på restaurang, vi har gått barnvagnspromenader, åkt bil, varit i affären.. och så vidare..
Just denna vecka har Joel gått tillbaka till jobbet igen efter att ha varit ledig nästan tre veckor sedan Carls nedkomst. Det har varit så skönt och mysigt att vara två föräldrar hemma på heltid den första tiden, jag hade gärna haft gemensam förälraledighet
lite längre... men det går ju inte riktigt tyvärr, men jag är ändå glad att vi fick den tiden tillsammans!
Än så länge har det gått bra för mig att ha Carl själv om dagarna och om nätterna. Men sådant svänger ju fort med de små liven. Det som varit mitt största problem är att jag själv fått hörselgångsinflammation i BÅDA ÖRONEN. Usch. Det önskar jag
inte ens min värsta fiende.
Carl har haft tillfälle att använda massor av sina fina kläder, han har lite nytt, lite fyndat på second hand och en del som jag respektive Joel har haft när vi var små. Det är så roligt att kunna använda det man själv haft!
På bilden till höger har han på sig byxor och skjorta som Joel haft som liten. Så gulligt. Och täcket de ligger på är mitt gamla, eller jag och mina syskon har alla använt det.
Till vänster ligger han i vagnen på vår uteplats och vilar första gången sedan vi kom hem från BB. Med sin fina solhatt som är liiiite för stor än för hans huvud.
Ja utflykter har vi varit på och även flera barnvagnspromenader. Jag var måttligt nervös när jag skulle ta min första egna barnvagnspromenad och orolig för att han skulle gnälla. Som tur är gillar Carl att åka i vagnen och sover för det
mesta, eller ligger och tittar stilla. Just den första gången blev han dock lite gnällig (antagligen hungrig) sista 5-10 minutrarna och då rann svetten på den här mamman kan man säga.
Särskilt de första veckorna kände jag mig lite nojig över vad andra skulle tänka när jag som mamma går ut själv med en barnvagn och en bebis som gråter?? "Kan hon inte trösta den" "Ge den mat" "ta upp den!" "kör hem!" osv osv. Man vet
ju hur folk kan bli irriterade på föräldrar som inte får tyst på sina gråtande barn. Nu känner jag all sympati med er föräldrar som kämpar på och tröstar era ledsna barn men där barnen ändå inte slutar gråta. Folk är så snabba på att
döma, även jag. Men jag försöker vara mer snäll med mig själv och andra. Det är ju inte helt lätt att veta vad den lilla bebisen vill när den är ledsen. De flesta av oss, inklusive jag (!) gör ju så gott vi kan.
Denna dressen har jag haft som liten! Jag tycker den är så söt. Det är en slags jump-suit med melon och citron på. Och en grön tröja att ha under.
Vad tycker ni om de små fossingarna? Mormor sa att de ser ut som små ärtor i vissa vinklar och de håller jag med om! Kolla liksom tårna till höger.. mums man vill ju äta upp dem!
Här tränade vi nacken lite och jag tycker han har blivit såå stark i sin nacke? Så duktig kille ❤..
I samband med den här lilla födelsedagen tänker jag vi gör en liten månadsuppdatering, en sådan som flera bloggare brukar göra med sin små bebbar!
Längd och vikt
När Carl föddes vägde han som 3740 gram och var 52 cm lång. En liten långis får man väl ändå säga! Sedan dess har han stadigt gått upp i vikt och nu vid senaste BVC-besöket, 4 veckor kontrollen, vägde han 4990 gram! Snart 5 kg
alltså. Och nuär han 56 cm lång. Han kan fortfarande ha kläder i storlek 50 vilket jag tycker känns bra, han har några bodysar och två par byxor i storlek 50 så det är skönt att han kan få använda dem någon gång till innan
de är för små.
Motorik och utveckling
Det är så roligt för jag har den senaste veckan känt att han verkar mer med i blicken? Som att han ser mer? Detta bekräftade BVC när vi var där, han kan fixera sin blick och han verkar se rätt långt för sin ålder eftersom han tittade
upp på mig när jag satte ner honom i babyskyddet på golvet. Sötisen! Doktorn sa han känns nästan mer som en 6-veckors bebis än 4-veckor eftersom han är så med. När han låg vid skötbordet snackade han en stund med doktorn och
kolade på henne.
Han ler också mer och mer, inte bara reflexmässigt, och det är såå gulligt. Redan när han var någon vecka provade jag och se om han kunde härma mig när jag räckte ut tungan och det kunde han. Sötis!
Som ni ser på bilden ovan tränar vi nacken en del, men jag tycker även innan vi började träna att ligga på mage att han hade en stark nacke?! Jag vet inte men det känns så!
Sömn
Jaha att få många timmars sömn är ju inget man kan skryta med nuförtiden. Carl sover typ 2-3 timmar i stöten om natten, sen vill han ha mat. När Carl var tre veckor introducerade vi nappen för honom, som han var måttligt intresserad
av. Intresset har väl ökat lite grann, exempelvis ligger han med nappen nu när jag skriver detta, men han sover inte med nappen om nätterna direkt (vilket jag hade önskat på ett sätt men men!) och ibland tar han den, ibland
inte.
Just denna veckan har han somnat om helt okej efter maten, jag har honom i famenn en stund så han somnar, vaggar honom lite, och sen kan jag lägga ner honom i hans spjälsäng (eller bedside crib) som är bredvid vår säng. Och så
somnar han om själv i den, för det mesta. Ibland blir han lite kinkig när man lägger ner honom, så får jag ta upp ohnom igen, kanske rapa honom, hålla en stund.. och så provar man lägga ner.. Vissa nätter har han sovit i baby
nest i våra sängar för det har inte gått att lägga ner honom i bedsiden. En av de första nätterna hemma var det jääättesvårt att få honom till ro när man lade honom i från sig, han ville vara nära hela tiden. Då tipsade Emmy
mig om att amma i nestet! Vilket var ett himla bra tips för den gången, då sov han så gott så. Men sedan dess har jag inte behövt amma i nestet, utan jag kan göra det vid sidan av och sen försöka få honom till ro i nestet.
Det var skönt de första veckorna när jag och Joel kunde hjälpas åt med nätterna, även om det såklart är jag som ammar och således är vaken mest. Nu sköter jag ju det själv men det funkar ändå ok.
Amning
Amningen funkar bra och har gjort sedan typ.. vecka 3 kanske? Det var lite kämpigt i början med att få till bra amningspositioner över huvudtaget. När vi lärt oss det på BB ochh det var dags att åka hem, ja då blev det svårt att
få ett bra tag på ena bröstet, vilket gjorde att det gjorde ont där.. Då kände jag mig lagom stressad inför hemgång och funderade på och stanna ytterligare en natt. Samtidgit ville jag hem efter att ha stannat tre nätter på
BB. Jag fick tips om att använda amningsnapp på det bröstet, men itne använda den för mycket.. det kändes lite stressigt, men en snäll sjuksköterska bokade in BB-hemma till oss så att en barnmorska skulle komma två dagar efter
hemgång och hjälpa till med amningen. När hon kom försäkrade hon mig om att det inte ärn ågon fara att amma med amningsnapp, och då släppte min stress mycket! Med tiden provade jag att amma utan nappen och sakta men säkert
lärde vi oss att amma bra på det bröstet också. Phew. Med lite tålamod löser sig det mesta! Inte för att det är fel att amma med nappen, men det var störigt att hålla koll på dem hela tiden, tvätta dem, ta md sig dem och så
samlades det ås mycket mjölk i nappen att det blev alltid så blött på kläder och i sängen.. snark.
Men nu fungerar amningen bra, det mysigaste är ju att ligg-amma och halvslumra. I början hade jag dåligt samvete för att jag slumrade, nu känns det mest mysigt. Men jag försöker hålla mig vaken om nätterna när jag ligg-ammar för
att sedna lägga tillbaka Carl i sin säng. Det känns säkrast så, men huvudsaken är trots allt att vi får sova❤
Övrigt
Det har verkligen varit en omtumlande och känslomässigt svajjig tid!! Men så mycket glädje och kärlek också. ❤ Ser framemot att fortsätta lära mig av dig Carl och att lära dig saker ❤